Jag måste verkligen ha någonstans att skriva ner mina tankar. I alla fall en bråkdel av dem. Det florerar ju miljoner tankar i ett hastigt tempo dagligen, där uppe i hjärnkontoret. Jag förstår inte hur jag är konstruerad. Är det bara jag som fungerar så här eller finns det fler? Hur som helst. Jag är nog född sådan. Redan som barn observerade jag vuxna och min omgivning och funderade och reflekterade över varför saker och ting var som det var. Som tonåring hade jag små anteckningsböcker där jag skrev ner funderingar kring svårlösta problem. Det hände att jag var upprörd över någonting och skrev brev till politiker och sånt. Numera är jag betydligt snällare, mer vuxen och absolut inte så benägen att tro att jag vet exakt hur allt ska vara. För det visste jag ju förstås då. Hemma pratade jag såklart politik och kristen tro med mina föräldrar och tyckte självklart att de hade fel i det mesta. Det var fasansfullt att de var socialdemokrater och det värsta av allt - de röstade för EU 1994, när jag var för ung för att få rösta. Det var svårsmält och jag tror till och med jag övervägde att inte prata med dem på ett tag på grund av det. Fast det gjorde jag ändå.  Pappa skakade på huvudet åt min envishet och avslutade alla disskusioner med att "när du blir så gammal som jag så kommer du förstå". Ja, nu är jag snart så gammal som han var då, och ändå "förstår jag inte". Så nu säger han bara att "det går inte att diskutera med dig!" och så var det punkt på det samtalet. Jag var bokslukare och i kyrkans ungdomsgrupp hade vi ofta samtalskvällar kring olika ämnen. Givetvis hade jag invändningar jag tog upp; och de andra tyckte det var roligt att det blev nästan som en standardfras; "Jo jag läste i en bok att............". Nördig på riktigt alltså.

Så...jag måste skriva. Jag måste verkligen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Jag har amorterat på livet. Stått längst bak i kön. Aldrig tatt semester eller tagit ut nån lön. ”   Mikael Rickfors gamla låt från 90-talets spelar i mina öron. Jag drömmer mig som bort till en annan värld, en annan tid, medan jag g...